Johannespassionens visuella dimension i dans och ljussättning

Johannespassionen

Johannespassionen var det första större verk som Johann Sebastian Bach skrev för sin nya hemstad Leipzig, dit han flyttat år 1723 från Köthen. I Leipzig tog han över den prestigefulla posten som Thomaskantor, vilket innebar att han var ansvarig för musiklivet i stadens kyrkor. Inför påsken i Leipzig år 1724 komponerade han sitt första större verk i Leipzig – Johannespassionen.

Tredelad symmetri

Det finns en genomtänkt symmetri i Johannespassionen. I centrum för den första delen står gripandet av Jesus. I verkets andra del kan man skönja två centralpunkter, dels dödsdomen, dels Jesu död på korset.

Recitativen har en central plats i dramat. Det är Evangelisten som står för historietråden, men evangelietexten innehåller även ord av Jesus, Petrus, Pilatus och andra. Kören fungerar som ”folkmassan” och förstärker bilden av dramatik. Ariosi och arior sjungna av sopran-, alt-, tenor- och bassolister reflekterar över handlingen. Koraler, psalmer väl kända för församlingarna i Leipzig, blev utarbetade körsatser med dramatisk stäm- och ackordsättning.

Den största kärleksmanifestationen i världshistorien!

Är då Johannespassionen en dödsmässa? Tvärtom, det är den största kärleksmanifestationen i världshistorien, sett ur ett kristet perspektiv. Kristenheten tar fasta på tre stora skeenden:

Jesus födelse! Alla de fyra evangelierna i Bibelns Nya Testamente berättar om hur Gud sände sin ende son till världen och lät honom växa upp i enkla förhållanden för att sedan vandra och möta människor i alla livssituationer och berätta om vilka möjligheter tron på Guds kraft kan erbjuda.

Jesu död! En symbolisk handling där Jesus tar på sig all världens synder och på det sättet skuldbefriar alla människor.

Uppståndelsen! En ”demonstration” av vad den kristna kyrkan ser som Guds allsmäktiga kraft, hans kärlek till alla människor och hans vilja att förlåta allt ont.

BILDER FRÅN REPETITIONER

Fotografer: Elias Gammelgård, Mattias Modig och Lars Wiklund.